Idag skulle jag hälsat på min syster.

Idag var det tänkt att familjen skulle hälsa på Ronja. Jag talade med Ronja i telefon igår och det är som om tiden backat tre år eller mera. Nu är hon igen hypokondrisk och hon trodde att hon fortfarande bor på Bikupan. Ni kommer kanske ihåg hur hon hela tiden talade om sjukdomar och var olycklig över alla sjukdomar hon hade. Nu är det precis likadant: Ronjas hypokondri (2011)
Det jobbiga var att jag lovade henne igår att både jag och min far skulle hälsa på henne. Imorse när min mor ringde till avdelningen fick hon beskedet att det inte var lämpligt att hälsa på. Ronja är nu i isoleringen och skall/har blivit injicerad med 10mg stesolid och cisordinol acutard. Tyvärr är det här två mediciner som inte fungerat på henne tidigare och gett hemska bieffekter. Som svar på varför får vi att hon slagit någon i personalen och att läkaren bestämt medicinjusteringen. Jag förstår att det är läkaren som bestämmer men ställer mig tveksam till tvångsmedicinering och att Åhs inte ens kontaktar intressebevakaren (min mor) före man fullföljer ordinationen. Kan detta faktiskt vara rätt tillvägagångssätt? Skall tala med patientombudsmannen på måndag.
Nu bryts hela min familjs löfte om att vi skulle hälsa på Ronja och hon känner sig igen sviken. Jag tycker att det är ett förhastat beslut då Juha Ahlroth igår höjde hennes dos ketipinor till 800mg och de kan omöjligtvis hunnit se vad den medicinjusteringen medfört för förändringar. Problemet påminner väldigt mycket om det som Tom Pussinen mycket förtjänstfullt tog upp i måndags på hälsa i skolan debatten i stadshuset. Om man har samma åsikter är det väldigt lätt att ha en dialog med skolan/Åhs. Har man olika är det tyvärr många som tycker att dialogen inte finns där. Det här är viktigt för alla som arbetar inom serviceyrken att tänka på.
Det viktigaste av allt är ju att det blir bra för Ronja och jag hoppas verkligen att det här var det bästa för hennes del, även om det inte var det för hennes anhöriga...