Jag var själv barn på 80-talet och skillnaden på vardagsmotion är väldigt stor sedan jag gick i lågstadiet jämfört med nu. När man tittar på fotbollsplanerna runt om i Mariehamn är de tomma, om det inte är träningar på dem. När jag var liten byggde barnen kojor i skogen och lekte utomhus lekar såsom "tio pinnar på ett bräde" med mera.
Samhället blir allt mer polariserat. Det gäller egentligen allt vänster- högerpolitik, fattiga, rika och otränade kontra vältränade. Vi har aldrig haft så tränade elever som vi har nu i våra skolor, men vi har heller aldrig haft så otränade elever. Många människor har idag svårt att göra saker som inte är styrd verksamhet såsom Träningspass, Yogapass, Ridning, Gymnastik, Fotboll, Hockey och så vidare. Det här gäller både barn och vuxna, men där arbete och möten också skall läggas till på de vuxnas lista. Eleverna som är mest tränade har någon träning varje dag oavsett ålder. De som är minst aktiva rör sig istället praktiskt taget ingenting. De sitter ofta hemma på en surfplatta, telefon eller dator.
Det är naturligtvis inget fel i dessa verksamheter, varken träningarna eller surfplatta och datorer. Däremot måste det bli en större jämvikt i användandet av dessa saker. De som förr kanske inte tyckte om idrott, byggde istället kojor och lekte utomhus med mera. Vi måste få fram mer rörelseglädje för barn. Skolan, föräldrarna och idrottsföreningarna behöver bli bättre på dessa saker.
När fritidshemmet Tärnans verksamhet byggdes upp var detta en av de viktigaste orsakerna till våra utflykter i närmiljön och varför vi försökte få så många som möjligt att hitta något intresse på gården. Om det sedan var kubb, pilkastning, innebandy, hopprep, koddboll, fotboll, sandlåda, hoppstyltor, trampbilar eller något annat spelade ingen roll. Vi försökte alltid peppa alla att hitta något som de skulle bli intresserade av. Att "entusiasmera"ettor och tvåor är bland det enklaste. Går du in för att den här leken, idrotten eller sysselsättningen utomhus är väldigt rolig, så får du de allra flesta att tycka samma sak.
En problematik gällande idrottsföreningar är hur mycket idrotter kostar. Jag vet att Åland har "billiga" idrotter om man jämför med de närliggande områdena, men det räcker inte. På Åland skall alla barn ha råd och rätt att ta sig till minst en idrott eller fritidssysselsättning. Det är av yttersta vikt att både de eventuella transportmöjligheterna och kostnaden fixar sig för familjens del. Nu är det många olika klubbar/föreningar som betalar dessa kostnader för barnen, men det borde vara samhället som tar hand om den här saken. Viktigt är också att det är både avgiften och de dolda kostnaderna som beaktas. Det kan vara alltifrån utrustning, resor, mat på bortamatcher, saker som ungdomarna eller föräldrarna behöver sälja och göra. Nu fixas det här av många föreningar på olika sätt redan, men det är betydligt enklare om socialen alltid går in och betalar dessa saker för alla som behöver hjälp. Dessutom måste det göras likadant i alla kommuner (KST). Här är det även viktigt att vi lyfter in möjligheterna att delta i aktiviteter fastän man har NPF diagnoser eller övriga funktionsvariationer. Alla skall kunna idrotta oberoende av deras fysiska förmåga!
Kritiken som vi ibland får höra är att så många som kommer att utnyttja systemet. Nej, det är det inte, de flesta skäms väldigt mycket och vill inte gå till socialen. Istället vänder man sig ofta till Rädda barnen, Kyrkan, Lions, Oddfellows och så vidare. Därför är det också väldigt svårt att med säkerhet veta hur många på Åland som faktiskt skulle behöva det här stödet. Jag har varit tränare så länge att jag vet att det är billigare för vårt samhälle att ha de här barnen och ungdomarna inom idrotten, istället för hängande på stan.
Slutligen så vill jag även tipsa om idrottsbanken som ligger i Ungdomshuset boosts lokaler på uppgårdsvägen 6 i Mariehamn. Här hittar du idrottsutrustning som du får låna om du vill testa på någon idrott. Idrott skall vara för alla oavsett tjockleken på plånboken!
Kommentarer
Skicka en kommentar