I veckans Argument igår så talade vi om skillnaderna i barnomsorgen framför allt i Mariehamn. Förutom jag så var
Pamela Sjödahl som är barnomsorgschef i Mariehamn, Katrin Sjögren (Lib), och Emma Helén som är föreståndare på fritidshemmet Tärnan.
I det stora hela så var det mycket förbättringar som blev med den nya lagen. Gällande fritidshemmen så är rätten till fritidshem för elever i åk 1 och 2 och att barn med speciella behov har rätt till fritids under hela sin skoltid de viktigaste lagändringarna.
Det var egentligen tre saker som gjorde förutsättningarna annorlunda på fritidshemmen.
9§
Verksamheternas personaldimensionering
Personaldimensioneringen i varje barnomsorgsverksamhet ska vara tillräcklig med hänsyn till barnens antal, ålder, vårdtid och behov av särskilt stöd. Om det inte finns särskild personalresurs för ett barn i behov av särskilt stöd ska detta beaktas vid personaldimensioneringen
Här ville vi att assistenterna inte skulle räknas in i personalgruppen. Dvs om vi hade 63 barn och 2 av dem behövde assistent så var de direkt tilldelade varsin personalresurs och sedan skulle man räkna på 61 barn hur många som ytterligare behövdes.
Skillnaden i personalresurs blir då:
Enligt lagen: 63/13=4,84= fem anställda.
Så som vi skulle ha vilja ha lagen: 2 barn med behov av assistent 2 anställda. 61/13=4,69=5 anställda. dvs totalt sju anställda.
9§ fortsätter:
I ett fritidshem ska det finnas minst en anställd per grupp om högst 13 barn. För ett fritidshem som har mer än 13 barn ansvarar en fritidspedagog.
Ändringen fritidshemmen ville ha i lagförslaget var att det skulle räknas på tio barn istället för på 13 barn. Jag hävdar fortfarande att det är märkligt att dagis har sju barn per personal och att fritidshemmen skall klara av nästan det dubbla. Jag antar att det förstås är en ekonomisk fråga men även att man ser på hur många skolan klarar av per lärare.
Det finns två tankefel i den beräkningen. Frilek och fritid behöver mer personal än strukturerad verksamhet. Det är väldigt enkelt att ta en visselpipa och gå till en fotbollsplan och ha 20 barn med sig. Däremot när barnen själva får välja om de skall bygga med lego, spela spel, rita, bygga i snickis, spela teater eller göra någonting ute är det väldigt svårt att vara ensam. Fritidshemmen skall kännas som en förlängning av hemmet och inte som en förlängning av skolan.
Gällande att nästan dubblera antalet barn med hänvisningen att lärare klarar det falller pga resonemanget ovan. Det andra som heller inte fungerar är när lagtexten är att det bara behövs en fritidspedagog på mer än 13 barn. Det betyder att om Tärnan har 100 barn så är det fortfarande bara en med pedagogisk utbildning som behövs. När vi hörde Inom barnomsorgen var vi alltid två, en föreståndare och en fritidspedagog och det var lämpligt på en gruppstorlek mellan 46-63. Ser vi på dagis så har man ju en på varje avdelning och Skolan har en per klass så jag hittar ingen motivering till hur lagtexten är skriven. Tydligen är pedagoger viktiga bara i Skolan och på dagis.
10§ Inomhusutrymmen
Ett daghems inomhusutrymmen ska räknat per barn omfatta minst tio kvadratmeter rumsyta som inkluderar både barnens och personalens behov.
Den här punkten försökte vi få att gälla även fritidshemmen. Tycker det är konstigt att när barnen har blivit större så behöver de mindre utrymme. Igår så hörde vi både Pamela Sjödahl och Katrin Sjögren säga att det rör sig om så några timmar så att det inte gör något. Det är sant att fulltaligt antal barn är det bara mellan 13/14-16/1630 på fritidshem och på dagis är den tiden 8/9-16/1630. Sedan skall vi också komma ihåg att de barn som är längst tid på Fritids på en dag är där mer än sex timmar per dag så de är längre tid där än i skolan. Dessutom en regnig dag i November är det väldigt lång tid att vara inne i trånga utrymmen under tre timmar.
När det inte finns någon övre gräns så blir också storleken ett problem. Dels pga att man bara är en fritidspedagog och även det att en barngrupp på över 60 barn på en enda avdelning är en stor utmaning.
Från början när Tärnan byggdes så var det för 26 barn och det var bara en föreståndare. 1999 fick vi baracker och kunde istället ta 46 barn och då var vi en föreståndare och en fritidspedagog. 2011 tog vi bort barackerna och fick det nuvarande Tärnan. Jag satt med i den byggnadskommitten och fick vi upprepade tillfällen frågan om vi inte borde bygga det större. Jag sade absolut nej på den frågan av två orsaker. Även om vi skulle valt att bygga det större skulle vi behövt göra det för samma pengar och då hade kvalitén blivit lidande. Det andra är det att jag inte ville ha en större barngrupp på ett och samma ställe. Här gick vi från 46 till 54 barn. Så nuvarande Tärnan är alltså egentligen byggt för 46 barn men vi sökte dispens för 54 barn. Nu är de tio barn till och de enda som gläds av det är skattebetalarna. Enligt min mening skall man aldrig spara in på våra barn!
Kombinationen av dessa punkter gör en stor skillnad. Jag har själv varit föreståndare på Tärnan när vi hade 60 barn men då hade vi en fritidspedagog utöver mig och vi var sju i arbetsstyrkan. Då planerade vi alltid två utflykter med ca åtta barn på bägge. Det betydde att vi som mest kunde ha 44 barn kvar i huset. Detta gjorde vi tre- fyra dagar i veckan. De dagar vi var kvar i huset hade vi barnmöte eller andra utomhusaktiviteter på gården eller bomansängar för att klara inomhussituationen. Det här kunde vi göra dels för att Jag och fritidspedagogen arbetade heltid på fritidshemmen och kunde vara väldigt flexibla i vårt upplägg över dagarna och viktigast av allt var vår personaltäthet som gjorde att veksamheten kunde utgå från vad barnen vill göra just den dagen.
Pamela Sjödahl som är barnomsorgschef i Mariehamn, Katrin Sjögren (Lib), och Emma Helén som är föreståndare på fritidshemmet Tärnan.
I det stora hela så var det mycket förbättringar som blev med den nya lagen. Gällande fritidshemmen så är rätten till fritidshem för elever i åk 1 och 2 och att barn med speciella behov har rätt till fritids under hela sin skoltid de viktigaste lagändringarna.
Det var egentligen tre saker som gjorde förutsättningarna annorlunda på fritidshemmen.
9§
Verksamheternas personaldimensionering
Personaldimensioneringen i varje barnomsorgsverksamhet ska vara tillräcklig med hänsyn till barnens antal, ålder, vårdtid och behov av särskilt stöd. Om det inte finns särskild personalresurs för ett barn i behov av särskilt stöd ska detta beaktas vid personaldimensioneringen
Här ville vi att assistenterna inte skulle räknas in i personalgruppen. Dvs om vi hade 63 barn och 2 av dem behövde assistent så var de direkt tilldelade varsin personalresurs och sedan skulle man räkna på 61 barn hur många som ytterligare behövdes.
Skillnaden i personalresurs blir då:
Enligt lagen: 63/13=4,84= fem anställda.
Så som vi skulle ha vilja ha lagen: 2 barn med behov av assistent 2 anställda. 61/13=4,69=5 anställda. dvs totalt sju anställda.
9§ fortsätter:
I ett fritidshem ska det finnas minst en anställd per grupp om högst 13 barn. För ett fritidshem som har mer än 13 barn ansvarar en fritidspedagog.
Ändringen fritidshemmen ville ha i lagförslaget var att det skulle räknas på tio barn istället för på 13 barn. Jag hävdar fortfarande att det är märkligt att dagis har sju barn per personal och att fritidshemmen skall klara av nästan det dubbla. Jag antar att det förstås är en ekonomisk fråga men även att man ser på hur många skolan klarar av per lärare.
Det finns två tankefel i den beräkningen. Frilek och fritid behöver mer personal än strukturerad verksamhet. Det är väldigt enkelt att ta en visselpipa och gå till en fotbollsplan och ha 20 barn med sig. Däremot när barnen själva får välja om de skall bygga med lego, spela spel, rita, bygga i snickis, spela teater eller göra någonting ute är det väldigt svårt att vara ensam. Fritidshemmen skall kännas som en förlängning av hemmet och inte som en förlängning av skolan.
Gällande att nästan dubblera antalet barn med hänvisningen att lärare klarar det falller pga resonemanget ovan. Det andra som heller inte fungerar är när lagtexten är att det bara behövs en fritidspedagog på mer än 13 barn. Det betyder att om Tärnan har 100 barn så är det fortfarande bara en med pedagogisk utbildning som behövs. När vi hörde Inom barnomsorgen var vi alltid två, en föreståndare och en fritidspedagog och det var lämpligt på en gruppstorlek mellan 46-63. Ser vi på dagis så har man ju en på varje avdelning och Skolan har en per klass så jag hittar ingen motivering till hur lagtexten är skriven. Tydligen är pedagoger viktiga bara i Skolan och på dagis.
10§ Inomhusutrymmen
Ett daghems inomhusutrymmen ska räknat per barn omfatta minst tio kvadratmeter rumsyta som inkluderar både barnens och personalens behov.
Den här punkten försökte vi få att gälla även fritidshemmen. Tycker det är konstigt att när barnen har blivit större så behöver de mindre utrymme. Igår så hörde vi både Pamela Sjödahl och Katrin Sjögren säga att det rör sig om så några timmar så att det inte gör något. Det är sant att fulltaligt antal barn är det bara mellan 13/14-16/1630 på fritidshem och på dagis är den tiden 8/9-16/1630. Sedan skall vi också komma ihåg att de barn som är längst tid på Fritids på en dag är där mer än sex timmar per dag så de är längre tid där än i skolan. Dessutom en regnig dag i November är det väldigt lång tid att vara inne i trånga utrymmen under tre timmar.
När det inte finns någon övre gräns så blir också storleken ett problem. Dels pga att man bara är en fritidspedagog och även det att en barngrupp på över 60 barn på en enda avdelning är en stor utmaning.
Från början när Tärnan byggdes så var det för 26 barn och det var bara en föreståndare. 1999 fick vi baracker och kunde istället ta 46 barn och då var vi en föreståndare och en fritidspedagog. 2011 tog vi bort barackerna och fick det nuvarande Tärnan. Jag satt med i den byggnadskommitten och fick vi upprepade tillfällen frågan om vi inte borde bygga det större. Jag sade absolut nej på den frågan av två orsaker. Även om vi skulle valt att bygga det större skulle vi behövt göra det för samma pengar och då hade kvalitén blivit lidande. Det andra är det att jag inte ville ha en större barngrupp på ett och samma ställe. Här gick vi från 46 till 54 barn. Så nuvarande Tärnan är alltså egentligen byggt för 46 barn men vi sökte dispens för 54 barn. Nu är de tio barn till och de enda som gläds av det är skattebetalarna. Enligt min mening skall man aldrig spara in på våra barn!
Kombinationen av dessa punkter gör en stor skillnad. Jag har själv varit föreståndare på Tärnan när vi hade 60 barn men då hade vi en fritidspedagog utöver mig och vi var sju i arbetsstyrkan. Då planerade vi alltid två utflykter med ca åtta barn på bägge. Det betydde att vi som mest kunde ha 44 barn kvar i huset. Detta gjorde vi tre- fyra dagar i veckan. De dagar vi var kvar i huset hade vi barnmöte eller andra utomhusaktiviteter på gården eller bomansängar för att klara inomhussituationen. Det här kunde vi göra dels för att Jag och fritidspedagogen arbetade heltid på fritidshemmen och kunde vara väldigt flexibla i vårt upplägg över dagarna och viktigast av allt var vår personaltäthet som gjorde att veksamheten kunde utgå från vad barnen vill göra just den dagen.
Kommentarer
Skicka en kommentar