Hejdå Tärnan och tack för alla dessa år!

Tärnan har lärt mig så mycket genom åren. När jag kom dit första gången för mer än tio år sen och jobbade som assistent var jag inte ens säker om jag ville jobba med människor. Efter det året förändrades allt. Det var en fantastisk första arbetsplats, allt var så beprövat och genomtänkt men ändå med möjligheter till förändring. Återvunna material har vi alltid arbetat med i snickis och när vi vävt mattor. Hur man rör sig i skog och mark och hur man värnar om naturen har varit ledord på våra utflykter. Våra mellanmål har varit så pass enkla så att barnen själva kan laga dem även hemma då de börjar trean och givetvis nyttiga. Dessa saker har vi jobbat med i 30 år men är nu väldigt trendiga och passar bilden av barnomsorg i Mariehamn perfekt.
 Arbetsgruppen hade jobbat väldigt länge tillsammans och var väldigt samspelta. När jag studerade så jobbade jag på somrar och lov på Tärnan och när jag för sex år sedan tog över som Föreståndare så hade jag haft alla tjänster på Tärnan. De minnen jag har från utflykter, av barnen och av mina arbetskamrater kommer jag alltid att bära med mig. Det finns egentligen hur många historier som helst att berätta över tokiga och roliga händelser som hänt på Tärnan. En av de roligaste var när jag och Simon Törnqvist i början av juni fullt vinterpåklädda gick med barnen och åkte pulka i backen vid Bomansängar. Samtidigt var det fotbollsskola och alla fick sig ett gott skratt när vi gick förbi. Med god vilja går allt. När jag och Jette Timgren startade upp vinter OS och senare sommar OS blev det en lyckad vidaresatsning på att få barnen att röra sig mera och våga pröva nya/olika sporter. Jag kommer att sakna alla barn, samarbetet med min personalgrupp, med Ytternässkola och önskar alla lycka till. Tack Gull-Mai Mattsson för allt du lärt mig på Tärnan och alla ni andra som jag haft som arbetskamrater på Tärnan och Ytternässkola.                                               

Tärnan har varit ett föredöme inom fritidshemmen i Mariehamn, på Åland och jag vågar säga i Norden. Alltid när barnomsorgen hade besök utifrån kom de och tittade hur verksamheten var upplagd på Tärnan. Speciellt kommer jag ihåg när barnomsorgen skulle IIP certifieras och hur ASTEVA som gjorde certifieringen var imponerade av hur verksamheten var upplagd. Verksamheten har alltid varit ett föredöme för hur fritidshemsverksamhet skall skötas.

När den nya barnomsorgslagen kom till Åland 2011 så ändrades allt ganska snabbt. Vi som var föreståndare i Mariehamn, jag , Carl-Johan Greiff och Mathias Lillie motsatte oss snabbt att man på dagis dimensionerade personalstyrkan till 7 barn per anställd gentemot 13 barn per anställd på fritidshem. Jag opponerade mig mot detta även i Mariehamns stadsfullmäktige och kommer aldrig att glömma när föredragande minister Katrin Sjögren kom fram till mig och sa att det inte var någon fara för att det i texten står det får vara HÖGST 13 barn per anställd vilket betyder att det får vara mer personal. Här började problemen. En nästintill dubblering i antal barn per personal från förskolan till fritidshem är märklig. Barnen är snabbare, starkare och försöker minst lika mycket testa sina gränser. Jag antar att man sett på vad ungefärligt barnantal som en lärare skall klara av är men det är stor skillnad mellan styrd- och friverksamhet. Är friverksamhet så viktigt? Ja menar vi på Tärnan. I dagens läge med fotbollsträningar, körer, ridning, tennis, ishockey m.m så kan de flesta barn styrd verksamhet  men har mycket svårare att klara av friverksamhet. Dessutom har barnen fyra timmar styrd verksamhet i skolan och föräldrarna BETALAR för FRIverksamhet på FRITIDShemmen. När det är friverksamhet så behövs det större personalresurser. Det är inget problem att ha 22 barn på en fotbollsplan ensam med en visselpipa men pröva att ha 22 barn utomhus där en del leker i sandlådan, några spelar innebandy, cyklar och gungar. Så länge ingenting händer så är det inte några problem, men när en börjar gråta för att de ramlat med cyklarna, en har fått sand i ögonen och ett barn har fått bollen i ögat på innebandyplan då är det svårt att stå ensam.

Skulle jag få välja själv vilka i personalen jag anställer skulle dagens personalantal räcka, men med kommunala avtal är det en omöjlighet. Det här är ingen kritik mot min arbetsgrupp, men det är tyvärr ett konstaterande att äldre personer med dagens krav har svårt att kunna jobba inom omsorg. Det är ytterligt synd för det bästa är när det kan vara en blandad arbetsgrupp med killar,tjejer, äldre och yngre. 

En av våra anställda  som har jobbat på Tärnan i trettio år och varit en stor tillgång på vår arbetsplats försökte med arbetsplatsförflyttning när hon kände att hon inte hade möjlighet att komma tillbaka till oss. Mariehamns stad svarade att hon kunde fortsätta hos oss eller sluta dvs gå i sjukpension. Detta tycker jag rimmar illa med stadens personalpolitik och undrar hur många närvårdare som kommer att få samma svar när de blir äldre. I Mariehamns personalstrategiska program står det:

Det skapas förutsättningar för personer i olika livssituationer att framgångsrikt arbeta i staden. ( t.ex. äldre anställda, unga personer, anställda med familj, personer med nedsatt arbetsförmåga)
ÅTGÄRDER

• Arbetsmetoderna och arbetsuppgifterna anpassas, då det är möjligt, till olika personers individuella behov.
• Reglerna för omplacering av personer med nedsatt arbetsförmåga genomgås och revideras vid behov.
• Äldre anställdas möjigheter att stanna kvar i arbetslivet ända fram till åldern för ålderspension ägnas speciell uppmärksamhet.
• Flexibla lösningar som gör det möjligt att på ett bra sätt kombinera arbetslivet med hem och fritid utvecklas. Hos oss skulle det vara bra att ha en famn att krypa upp hos och läsa en bok eller dylikt. Många av barnen har inte en relation eller har sina far och morföräldrar långt ifrån sig och skulle ha stor nytta av dessa personer. Men låt säga att du har en arbetare som klarar tre barn då behöver det finnas någon annan i personalen som klarar 23 barn istället för 13. Detta gör att de yngre eller de som klarar flera barn kan irritera sig på de som "bara" klarar färre barn än tretton och de äldre eller de som klarar färre barn känner att de är en börda för de andra i personalgruppen.  Detta kommer på sikt att bli ett stort problem om man balanserar på gränsen för vad som är lagligt. För att inte tala om den rutin och de äldres kunnande som är av stor vikt för oss yngre som arbetar inom omsorg.                                                                                                                                                                                                                                                           Ytternäs skola och Tärnan har alltid haft ett gott samarbete och efter att vi gick in i bildningsnämnden så blev det samarbetet ännu bättre. Vi har haft mycket bättre koll på våra gemensamma barn och det enda som egentligen blivit lidande är vår städning och mitt planeringsarbete samt arbetet att hjälpa stöda personalen. Rummen inne på Tärnan är nu inte alls städade och så i skick när vi egentligen inte alls har tid utan barn i huset.                               Nu är det dags att jag stiger av och låter någon annan ta över som inte har varit med om de fantastiska år vi haft på Tärnan. Jag kommer att jobba stenhårt som ordförande i Ytternäs hem och skola och som Mariehamns politiker för att ni på Tärnan och Ytternäs skola skall ha det bra och att det inte sparas in på det finaste vi har barnen!                                                              OCH NI SOM FÖRÄLDRAR: Ställ krav på era politiker, Ytternäs skola och Fritidshemmet Tärnan ni betalar trots allt en avgift för att era barn skall ha det bra och vara trygga och säkra på sitt fritidshem!