Ronja har varit två månader på de två psykiatriska avdelningarna på sjukhuset men får ännu inte sömn.
Grundproblemet för Ronjas mående börjar mer och mer te sig som sömnbrist. Första gången vi trodde det så blev man glad för hennes del, i min värld är sömn lätt att få tag på och rätta till. Det enklaste sättet är att röra sig så mycket så man inte orkar annat än sova, men det fungerade inte på Ronja. Den enda medicin som hon sovit på är Zyprexan men då kom det så pass mycket andra biverkningar som om möjligt var värre än de som är nu. Vi har hunnit pröva annan neuroleptika också. Seroquel, Risperdal, Opamox och Nozinan tyvärr även här utan någon sömn och ganska mycket biverkningar.
Antihistaminer prövade vi också ett tag, först Atarax och sedan Lergigan. Lergigan sov hon första natten på, men efter det så spelade det ingen roll hon tog och det hände i praktiken ingenting.
Av antidepressiva mediciner så har vi prövat Mirtazapin och Lamictal (om man räknar den dit) också dessa med betydligt mera negativa effekter än positiva.
Av direkt "insomningsmedicin har vi prövat Imovan, Insomin och Stilnoct också dessa i princip utan resultat.
Nu skall vi istället till kvällen pröva att ge Concerta för att se om det kan infinna sig ett lugn i kroppen med hjälp av den. En ADHD diagnos är ju väldigt svår att ställa på någon som är utvecklingsstörd och vi tror väl inte direkt att det är det hon har men någonting måste vi ju testa nu när idéerna börjar ta slut.
Jag visste redan att sömn var väldigt viktigt för att individen skall klara sin vardag bra, men att det kan vara så här svårt att hitta sömn det trodde jag aldrig. Dessutom får hon ju sömn vissa nätter, inatt fick hon tex det fastän ingenting var förändrat. På något sätt vill vi ju att hon skall få sömn kontinuerligt. Jag kommer aldrig att ge upp för min systers skull men nog börjar det kännas tufft. Hon har varit inlagd två månader med endast en marginell förbättring och då har dessutom våra alternativa metoder börjat sina. Vi vill ha hem Ronja så fort som möjligt så att hennes liv kan "börja" på nytt för det tär på oss anhöriga att se henne så här och då vet vi att det är ännu värre för hennes egen del.
Antihistaminer prövade vi också ett tag, först Atarax och sedan Lergigan. Lergigan sov hon första natten på, men efter det så spelade det ingen roll hon tog och det hände i praktiken ingenting.
Av antidepressiva mediciner så har vi prövat Mirtazapin och Lamictal (om man räknar den dit) också dessa med betydligt mera negativa effekter än positiva.
Av direkt "insomningsmedicin har vi prövat Imovan, Insomin och Stilnoct också dessa i princip utan resultat.
Nu skall vi istället till kvällen pröva att ge Concerta för att se om det kan infinna sig ett lugn i kroppen med hjälp av den. En ADHD diagnos är ju väldigt svår att ställa på någon som är utvecklingsstörd och vi tror väl inte direkt att det är det hon har men någonting måste vi ju testa nu när idéerna börjar ta slut.
Jag visste redan att sömn var väldigt viktigt för att individen skall klara sin vardag bra, men att det kan vara så här svårt att hitta sömn det trodde jag aldrig. Dessutom får hon ju sömn vissa nätter, inatt fick hon tex det fastän ingenting var förändrat. På något sätt vill vi ju att hon skall få sömn kontinuerligt. Jag kommer aldrig att ge upp för min systers skull men nog börjar det kännas tufft. Hon har varit inlagd två månader med endast en marginell förbättring och då har dessutom våra alternativa metoder börjat sina. Vi vill ha hem Ronja så fort som möjligt så att hennes liv kan "börja" på nytt för det tär på oss anhöriga att se henne så här och då vet vi att det är ännu värre för hennes egen del.
Hej Henrik!
SvaraRaderaLåter som rätt tunga preparat... Har man prövat ren Melatonin? Används en hel del t ex inom äldre vården idag.
Man har prövat Circadin men ifall det finns ren Melatonin skulle det kanske vara värt att pröva. Vi/läkarna har ju prövat allt så det finns inget som inte är av intresse!
SvaraRadera