Min systers problem.

Börjar kännas som en ganska hopplös situation för min syster. Hon blir väldig arg på olika saker och kan inte i det ögonblicket kontrollera sig själv. Jag tycker personligen att det är väldigt enkelt att avleda henne och också när hon väl blivit arg tycker jag inte att det är svårt att avleda henne. Här går dock mina och en del av de som jobbar på Bikupan och Novas åsikter isär. Jag är av den bestämda uppfattning att med rätt antal personal inom omsorgen är dessa "vredesutbrott" väldigt enkla att avleda eller minska avsevärt. Dessutom tycker jag att det är klienterna rätt att få avreagera sig på sitt boende. Jag tror att de flesta av oss någon gång skrikit eller smällt i dörrar hemma.. De här underbara individerna har hela tiden mycket folk omkring sig och kan inte på samma sätt dra sig undan och på "riktigt" vara ifred och då måste omsorgen kunna hantera detta. Min syster älskar sitt boende på bikupan och hela hennes liv skulle bli "förstört" om hon inte bodde där. Med hennes "arbete" på Nova är jag betydligt mer tveksamt. Ibland säger hon att hon stortrivs och ibland avskyr hon det. Och andra sidan så har väl en hel del av oss också haft arbetsplatser som vi känt på samma sätt inför. Däremot har vi inte som henne fått mindre betalt för vår arbetsdag än vad lunchen kostar att äta...
Jag är i regel inte mot medicinering men i min kära systers fall har hon fått mer bieffekter än positiva effekter av alla hittills testade mediciner. Sedan känns det ibland som man inom både äldreomsorg och specialomsorg gärna medicinerar "klienterna" så att det skall behövas så lite människor i arbete som möjligt. Jag hoppas att det på riktigt inte är på detta sätt vi vill effektivisera vården!