Handikappförbundets valdebatt

Var idag på Handikappförbundets valdebatt. Jag visste att jag skulle vara irriterad när jag gick därifrån. Inte så mycket på politikerna i panelen, utan på hur underprioriterade dessa frågor är i samhället och i politiken. Jag har varit inne på det här hur många gånger som helst men min syster med funktionsstörning   klarar inte av att kämpa för sina rättigheter. Jag tror att det är svårt om inte omöjligt för någon som inte vuxit upp i en sådan familj att förstå vad den familjen i psykisk press går igenom. Ändå måste föräldrarna och syskon hela tiden följa med i samhället hur deras älskade anhörig hela tiden får nya (minskade) rättigheter/ (ökade) skyldigheter. Jag tror jag skulle kunna skriva en roman om hur orättvis deras livssituation i mångt och mycket är.
Dessutom är det massor med andra grupper som lider otroligt just nu av hur lite du får tjäna om du hela ditt liv var sjukpensionär. Tillgängligheten i Mariehamn är bedrövlig och därför har jag lämnat in en motion angående det. Nya bio savoy är inte anpassat, Kino teatern, torggatan och bankautomaterna för att nämna ett fåtal saker. Sedan när man äntligen förstorar trobergshemmet, då bygger man trottoarer med kanter som är svåra att stiga över med friska ben. Bra tänkt för det är ju inte många som skall ut och in i den byggnaden med rullator eller rullstol.
Debatten i sig lät ungefär som den gjorde för fyra år sedan, men det har ju hänt otroligt lite dessa fyra år för den här gruppen individer.
Jag hoppas att jag har förtroende av er som känner mig att jag gör och kommer att göra det jag kan för att dessa individer skall få det bättre!