Jag måste säga att det är en ganska ovänlig ton mellan politikerna just nu. Inte för den skull, oense får man och skall man vara. Olika tongångar hörs framför allt av liberalerna att Socialdemokraterna håller en hårt populistisk linje. Jag håller dock inte med om detta, orsaken varför jag gick med i socialdemokraterna var att jag värnar om ungdomar, pensionärer och handikappades bästa. Socialdemokraterna motsvarade bäst förväntningarna av de olika partierna och när Liberalerna driver allt längre högerut är det klart att man behöver kallade populism. Säkert blev man ännu osäkrare när man såg hur det gick i det finska valet där Sannfinländare och Socialdemokrater samlade ett stort stöd. Jag vill dra en stark skiljelinje mellan dessa partier, men båda partierna vill ändra på att klassklyftorna i det finländska och det åländska samhället växer sig allt större.
Jag var väldigt klar med att det jag ville och vill satsa på var och är
Barnen, ungdomarna och föräldrarna.
För barnen är det att de skall ha lämpligt stora grupper hos dagmammorna, dagis och fritidshem. Det är också väldigt viktigt att personalen får det stöd och den uppmuntran de är värda. Det är ändå dessa barn som senare skall fortsätta bygga upp vår ö!
Efter det är det dags för skolan. I min värld är det obegripligt att man för Mariehamns del sänkte budgten med ca 1,5 % inom den sociala sektorn och med ca 2 % i skolan. I min värld är skolan en del av den sociala sektorn. Besparingar inom skolvärlden straffar sig nästan alltid. Skolorna behöver ha lämpligt små klasser, möjlighet till assistenter där det behövs och även special lärare. Dessutom MÅSTE det finnas skolpsykologer och kuratorer att tillgå. Lärares, skolpsykologer, assistenter och kuratorers jobb måste värdesättas.
Ungdomarna mellan 13-17 år är en väldigt svår åldersgrupp att fånga upp. Otroligt många av dessa fångas redan upp av ett rikt åländskt föreningsliv. Det är de som inte spelar fotboll, rider, sjunger eller spelar instrument som vi borde fånga upp. Ungdomsgårdarna behöver bli mera attraktiva så folk väljer dessa istället för att sitta hemma framför datorerna eller ställa till fanstyg på stan. De som arbetar med dessa frågor och ungdomar är även de värda att få höra vilket viktigt jobb de gör och få de resurser de så väl skulle behöva.
Ordnar man upp de här tre sakerna så kommer föräldrarna att få det mycket bättre på vår ö och åtminstone jag som bonusförälder har inget bekymmer att betala högre skatt för att säkerställa kvalitén inom dessa områden. De pengarna måste man kunna spara någon annanstans!
Pensionärer.
In i det längsta vill jag att individer skall kunna bo hemma så länge som möjligt. Institutionsboende skall vara det absolut sista alternativet. Hemtjänst och liknande arbeten skall göra att vi i det åländska samhället skall ha möjligheten att bo hemma så länge vi klarar av det. Min farmor tappade tyvärr gnistan väldigt mycket när hon flyttade hemifrån sig till Vreten. Nu bor hon på Trobergshemmet, men med rätt hemtjänst skulle hon hoppat över Vreten och istället när hon inte klarade sig hemma längre skulle hon ha flyttat till Trobergshemmet. Jag har själv jobbat på psykogeriatriska avdelningen på Grelsby och beundrar alla som orkar jobba inom äldreomsorg både inom hemtjänst,instutitionsvård eller dylikt. Återigen en arbetsgrupp som skulle vara förtjänta av att höra hur viktiga de är i samhället.
När man tog beslutet att införa en maxtaxa på 684 euro per månad för färdtjänst så gjorde man det betydligt svårare för de äldre att bo så länge som möjligt hemma!
De handikappades situation är skrämmande. Jag gick med i Omsorgsförbundets styrelse för att jag verkligen brinner för deras situation. Redan där mötte jag på patrull, vi från partiet blev lovade ordförande platsen, men jag skulle inte få den för jag var jävig (min syster är handikappad) och jag var för ung (27 år). Jag hade en bra inblick i deras verksamhet dels för att min syster varit genom systemet och jag har själv jobbat på ett av deras boende. Dessutom så tränar jag D.U.V i fotboll och Innebandy, men det räckte ändå inte som motpol eller så kanske det gjorde mig än mer "jävig" Största problemet just nu är boendefrågan, det är otroligt många som köar till boendeplats och som tidigare årtionden stöter det alltid på patrull, nu senast på södra gatan. Mikael Holm, Kaj Mattsson och Veronica Häggblom skall ha en stor eloge för hur de kämpar för att det skall bli ett nytt boende där.
Idag när jag tränade D.U.V i fotboll/innebandy så träffade jag en av föräldrarna till en av ungdomarna. Han får inte färdtjänst numera för han tjänar över 684 euro per månad(jobbar på Emmaus). Han behöver det bara på vintern och två gånger i veckan. Nog är det konstigt att det är på liknande saker som man skall spara in på?? Vi måste komma ihåg att dessa föräldrar måste stöda och hjälpa sina barn på ett helt annat sätt än andra genom hela deras liv. Dessutom skall de på slutet av sina egna liv oroa sig över vem som skall orka hjälpa deras älskade barn när de inte kan längre. Jag har sett hur det tärt på mina egna föräldrar och jag vet och vill inget hellre än att min syster skall ha det så bra som möjligt, men också det att det är jag som måste ta tag i det när mina föräldrar inte längre orkar. Man skulle behöva ha en handikapp koordinator anställd som hjälpte anhöriga att veta vilka Fpa stöd och andra stöd man är berättigad till, för det är en djungel!
All heder till alla som jobbar med handikappade och de föräldrar som orkar stödja sina barn!
Kalla detta populistiskt, men ni som känner mig sedan tidigare vet att jag alltid har prioriterat dessa grupper!
Jag var väldigt klar med att det jag ville och vill satsa på var och är
Barnen, ungdomarna och föräldrarna.
För barnen är det att de skall ha lämpligt stora grupper hos dagmammorna, dagis och fritidshem. Det är också väldigt viktigt att personalen får det stöd och den uppmuntran de är värda. Det är ändå dessa barn som senare skall fortsätta bygga upp vår ö!
Efter det är det dags för skolan. I min värld är det obegripligt att man för Mariehamns del sänkte budgten med ca 1,5 % inom den sociala sektorn och med ca 2 % i skolan. I min värld är skolan en del av den sociala sektorn. Besparingar inom skolvärlden straffar sig nästan alltid. Skolorna behöver ha lämpligt små klasser, möjlighet till assistenter där det behövs och även special lärare. Dessutom MÅSTE det finnas skolpsykologer och kuratorer att tillgå. Lärares, skolpsykologer, assistenter och kuratorers jobb måste värdesättas.
Ungdomarna mellan 13-17 år är en väldigt svår åldersgrupp att fånga upp. Otroligt många av dessa fångas redan upp av ett rikt åländskt föreningsliv. Det är de som inte spelar fotboll, rider, sjunger eller spelar instrument som vi borde fånga upp. Ungdomsgårdarna behöver bli mera attraktiva så folk väljer dessa istället för att sitta hemma framför datorerna eller ställa till fanstyg på stan. De som arbetar med dessa frågor och ungdomar är även de värda att få höra vilket viktigt jobb de gör och få de resurser de så väl skulle behöva.
Ordnar man upp de här tre sakerna så kommer föräldrarna att få det mycket bättre på vår ö och åtminstone jag som bonusförälder har inget bekymmer att betala högre skatt för att säkerställa kvalitén inom dessa områden. De pengarna måste man kunna spara någon annanstans!
Pensionärer.
In i det längsta vill jag att individer skall kunna bo hemma så länge som möjligt. Institutionsboende skall vara det absolut sista alternativet. Hemtjänst och liknande arbeten skall göra att vi i det åländska samhället skall ha möjligheten att bo hemma så länge vi klarar av det. Min farmor tappade tyvärr gnistan väldigt mycket när hon flyttade hemifrån sig till Vreten. Nu bor hon på Trobergshemmet, men med rätt hemtjänst skulle hon hoppat över Vreten och istället när hon inte klarade sig hemma längre skulle hon ha flyttat till Trobergshemmet. Jag har själv jobbat på psykogeriatriska avdelningen på Grelsby och beundrar alla som orkar jobba inom äldreomsorg både inom hemtjänst,instutitionsvård eller dylikt. Återigen en arbetsgrupp som skulle vara förtjänta av att höra hur viktiga de är i samhället.
När man tog beslutet att införa en maxtaxa på 684 euro per månad för färdtjänst så gjorde man det betydligt svårare för de äldre att bo så länge som möjligt hemma!
De handikappades situation är skrämmande. Jag gick med i Omsorgsförbundets styrelse för att jag verkligen brinner för deras situation. Redan där mötte jag på patrull, vi från partiet blev lovade ordförande platsen, men jag skulle inte få den för jag var jävig (min syster är handikappad) och jag var för ung (27 år). Jag hade en bra inblick i deras verksamhet dels för att min syster varit genom systemet och jag har själv jobbat på ett av deras boende. Dessutom så tränar jag D.U.V i fotboll och Innebandy, men det räckte ändå inte som motpol eller så kanske det gjorde mig än mer "jävig" Största problemet just nu är boendefrågan, det är otroligt många som köar till boendeplats och som tidigare årtionden stöter det alltid på patrull, nu senast på södra gatan. Mikael Holm, Kaj Mattsson och Veronica Häggblom skall ha en stor eloge för hur de kämpar för att det skall bli ett nytt boende där.
Idag när jag tränade D.U.V i fotboll/innebandy så träffade jag en av föräldrarna till en av ungdomarna. Han får inte färdtjänst numera för han tjänar över 684 euro per månad(jobbar på Emmaus). Han behöver det bara på vintern och två gånger i veckan. Nog är det konstigt att det är på liknande saker som man skall spara in på?? Vi måste komma ihåg att dessa föräldrar måste stöda och hjälpa sina barn på ett helt annat sätt än andra genom hela deras liv. Dessutom skall de på slutet av sina egna liv oroa sig över vem som skall orka hjälpa deras älskade barn när de inte kan längre. Jag har sett hur det tärt på mina egna föräldrar och jag vet och vill inget hellre än att min syster skall ha det så bra som möjligt, men också det att det är jag som måste ta tag i det när mina föräldrar inte längre orkar. Man skulle behöva ha en handikapp koordinator anställd som hjälpte anhöriga att veta vilka Fpa stöd och andra stöd man är berättigad till, för det är en djungel!
All heder till alla som jobbar med handikappade och de föräldrar som orkar stödja sina barn!
Kalla detta populistiskt, men ni som känner mig sedan tidigare vet att jag alltid har prioriterat dessa grupper!
Kommentarer
Skicka en kommentar