Vi behöver kommunsammanslagningar.

Personligen skulle jag vilja ha endast en kommun. Jag vill ha det för att människorna på Åland ska ha samma rättighet till god bildning, vård och omsorg. Det är antagligen inte möjligt just nu för att till exempel Mariehamn och skärgården är oroliga över att satsningarna då skulle ske på landsbygden. Vår lagstiftning möjliggör inte heller detta just nu. Ett annat sätt skulle vara att man räknade ut de totala skatteinkomsterna på Åland (samfundsskatt och kommunalskatt) och så skulle kommunerna baserat på sitt invånarantal få den procentuella storlek på skatter som de har befolkning. Lite likt landskapsandelarna men mer rättvist. Det här fungerar inte heller med nuvarande lagstiftning plus att ingen av de starka kommunerna skulle gå med på en sådan lösning. 

Därför är antagligen kommunsammanslagningar det rimliga alternativet och antalet som jag ser skulle i så fall vara tre eller kanske fyra kommuner. Kommunsamarbete är bra och uppstartat på en del håll, men det stannar ofta i för lite samarbete och en bibehållen byråkrati. Frivilliga kommunsammanslagningar blir även de svåra när det gäller kriskommuner. Vilken politiker eller medborgare är beredd att höja skatteprocenten för medborgarna i kommunen för att hjälpa den andra kommunen som har svårt? 

Jag brukar ta fotbollsklubbarna på Åland som exempel varför jag inte tror på frivilliga kommunsammanslagningar eller kommunsamarbete i sig. Jag har varit involverad och intresserad av åländsk fotboll i 35 år och under alla dessa år har det talats om att vi skulle behöva ett bättre samarbete mellan klubbarna och att vi ska möjliggöra att man kan spela på den nivå man har kapacitet till alternativt vill spela på. Klubbarna har ändå inte gått med på att göra sådana gemensamma satsningar. Det har varit till stor nackdel för både IFK Mariehamn och Åland United under årens lopp. Den största problematiken för dessa klubbar har varit den stora nivåskillnaden mellan dem och nästa lag i seriesystemet. Fotbollsjuniorer och talanger måste få speltid och för att nå våra elitlag behöver de övriga klubbarna vara på rätt nivå. I den bästa av världar skulle båda ha reservlag i ligan under deras egen. Det här kunde ha blivit möjligt om man skulle ha samarbetat men istället har det varit viktigare att kommunens klubb gått bra. 

För Ålands skull måste vi se på Ålands bästa och viktigast av allt människors bästa istället för kommunens. Det lyckas vi inte med just nu vare sig i lagtingspolitiken eller i kommunpolitiken. Det viktigaste för mig är inte eventuella ekonomiska vinster utan att vi kan säkerställa en bra bildning, vård, omsorg och boende oavsett var på Åland man bor. De saker som jag tycker är konstigt i debatten kommer jag att ta upp och ni får gärna kontakta mig om det är ytterligare saker ni funderar över eller inte håller med om. 

Vi kan inte ha det antal kommundirektörer och andra tjänstemän i kommunerna eller kommunförbund. Här finns mycket pengar att spara i våra kommuner. Det som brukar tas som motargument är att man ska titta på Mariehamns stad och KST där vi inte har lyckats minska antalet tjänstemän. Den kritiken är delvis sann men till exempel äldreomsorgschef Evelina Grandell-Rosenlund har plattat till organisationen inom Mariehamns stads äldreomsorg på ett bra sätt och även bildningen i staden har få tjänstemän anställda (om vi bortser från att lärare är tjänstemän). I KSTs fall är det en relativt ung organisation som börjar hitta sina former och på sikt kommer antalet chefer kunna minskas. 

Oavsett vem man pratar med på Åland vill de ha tillräckligt med personal närmast människan som behöver stöd och gärna så få chefer som möjligt. Det är en bra tanke men för en bra organisation behövs också duktiga ledare. Med duktiga ledare menar jag att de ska kunna kommunicera med dem som har expertkunskap, dvs de som jobbar direkt med barn, äldre osv. Här behövs en inkluderande arbetskultur och förstärka medarbetarskapet. Det gör att ”mellanchefer” såsom till exempel föreståndare och rektorer blir än viktigare i organisationen. Deras arbete är kanske det svåraste för de måste få lärare, assistenter, sjukskötare och närvårdare på sin sida genom att vara lyhörda och god ledare samtidigt som de behöver förhålla sig till vad deras chefer och politiker beslutar. För att minska antalet tjänstemän och byråkrati behöver vi en långt mycket bättre digitalisering i hela det åländska samhället, vilket initialt kommer att kosta. 

Vi hör ofta att kommunsammanslagningar är lika med centraliseringar. Jag ser det helt tvärtom, det är tack vare kommunsammanslagningar som vi har möjlighet att ha kvar den lilla skolan eller det lilla äldreomsorgshemmet. Det säkerställer även bättre expertis inom till exempel skolor eller äldreomsorg. Jag tar skolor som exempel då jag arbetat i skolvärlden i 20år. Små grundskolor är fantastiska med mångt och mycket. Nackdelarna i en liten skola kan ibland vara att en elev utsatt för mobbning verkligen blir utanför. Det blir man för att det finns så få elever i skolan att det blir svårt att skaffa andra vänner i skolan. Det här är lättare i större skolor. Det andra är att kompetensen ibland kan vara lägre i den lilla skolan. Detta för att små skolor inte kan erbjuda lika många timmar eller timmar som läraren är expert på. Avsaknaden till ett stort kollegium att bolla idéer och tankar kan även vara ett problem. Jag säger inte att skolor ska slås ihop men man skulle till exempel kunna tänka sig att skolor skulle ha gemensamma tjänster för att kunna ge lärare och assistenter heltidstjänster. Detsamma gäller även äldreomsorgsboenden etc. Det skulle även kunna underlätta så att du som elev, äldre eller boende (klienter) har möjlighet att få sin service där det är mest lämpligt för personen och dess familj.

Samhällsplaneringen måste också göras för Ålands bästa. Vi kommer alltid att ha privata satsningar på Åland såsom till exempel Solberget, men i övrig på Åland så borde vi styra våra byggsatsningar så att hela Åland lever. Mariehamn är viktigt som Ålands lok (huvudstad) och måste vara stark och attraktiv, men kommunsammanslagningar ska säkra att vi även satsar på skärgården och landsbygden. Det här gäller ju även trafiken till skärgården som är deras ”bilvägar”. Vi ska tillsammans bidra till att hela Åland blir stark.   

De här är de frågor som jag på något sätt kan acceptera som riktiga och inte bara känslomässiga. Av de känslomässiga är det framför allt vad kommunen eller sammanslagningarna ska heta. Jag garanterar att oavsett kommun man bor i just nu så kommer namnet att finnas kvar i generationer och förhoppningsvis för alltid. Det viktigaste är att människan och Ålands bästa är prio ett för alla ålänningar.