Ronja på psykiatriska avdelningen.

Min syster har nu varit inne på psykiatriksa akuten i sex veckor. Vad har hänt då? Tyvärr inte så mycket om man känner henne sedan tidigare. Om man bara har sett henne där så har det hänt mycket. Det är nog väldigt svårt för er som känner oss båda sedan mer än fem år att förstå hur dåligt det är med henne och därför har jag valt att lägga upp några  olika klipp på henne. Jag vet att det är annorlunda så tillvida att hon inte är i sin hemmiljö men jag garanterar att det inte är därför hon inte klarar situationerna. Dock tycker jag att man ganska tydligt ser att det antingen har hänt något radikalt med hennes mående eller att hon är väldigt medicinpåverkad. Det kan också vara så att det är en kombination av dessa två. Man brukar tala om att diagnostisering är ovärderligt för individen, de anhöriga och vårdpersonalen och det känns som det viktigaste steget för Ronja just nu. Hon har i 22 år, sedan man upptäckte att det fanns en problembild inte vetat vad hennes diagnos är. Det är väldigt svårt för oss anhöriga, kanske det är en del av sjukdomsförloppet att hon tappar så mycket av sina kunskaper. Från att Ronja i praktiken kunde göra allt, gå på toaletten, klä på sig, duscha, duka på och av, simma, springa , bowla etc så behöver hon hjälp med i praktiken allt.











När man ser filmerna så är det glasklart för mig att hon är medicinpåverkad om det har skett någon annan förändring i hennes handikapp kan åtminstone inte jag utläsa genom den medicinfasad som nu möter oss när vi träffar henne. Det här var trots allt en lite bättre dag för hon stammade inte och var inte riktigt lika stel i ansikte och armar men för er som sett henne sprudlande av glädje och en person som man stundtals måste bromsa för att hon var så till sig av glädje är det stor skillnad när jag nu måste "dra" ur henne orden.
Ronja har alltid varit väldigt känslig för de mediciner hon har haft. Abilify fungerade hyggligt bra på hennes tankar och funderingar men istället började hon dregla och så kunde hon inte kontrollera sina tarmfunktioner så det inte gick att använda den.
Lamictal åt hon efter det och blev totalt hypokondrisk. Hon led av alla sjukdomar som hon hört om och dessutom några ytterligare som hon hittade på. Dessutom fick hon ingenting att fungera då heller. 
För tillfället går hon på Zyprexa som redan en gång varit avslutad för att den inte gav önskad effekt.
När man läser på om Zyprexa och tittar på filmen jag har lagt upp här så tycker jag personligen, jävig som jag är, att hon är klart medicinpåverkad.
När hon var som sämst på sjukhuset gick hon på 20 mg Zyprexa som nu är sänkt till 15 mg och det har gett en viss förbättring. Tyvärr har jag ingen video på hur det såg ut när det var som sämst.
Hennes Prolaktinvärde ligger för närvarande på 967 och gränsvärdena ligger på 70-500.
Mycket vanliga biverkningar (uppträder hos 1 användare av 10):
- sömnighet
- ökade nivåer av prolaktin i blodet
.
Vanliga biverkningar (uppträder hos 1 till 10 användare av 100):
- ökad aptit- rastlöshet
- darrningar
- muskelstelhet eller spasmer (inklusive ögonrörelser)
- talsvårigheter
- ofrivilliga rörelsestörningar (särskilt i ansikte eller tunga)
- förstoppning
- kraftlöshet
- extrem trötthet

 Det här var de som stämde in bra på hur min syster mår sedan de ändrade hennes medicin till Zyprexa. Ser man dessutom vilka negativa konsekvenser ökade nivåer av prolaktin har så är de:
"För höga värden av prolaktin, hyperprolaktinemi, kan bl.a. leda till infertilitet. Om prolaktinnivåerna är förhöjda sänks libido, minnet och koncentrationsförmågan försämras, kroppen kan ansamla vätska" 
De sista punkterna dvs libido, minnet och koncentrationsförmågan försämras är exakt vad som skett i hennes fall. Som jag skrivit om tidigare så ser jag det som självfallet att man skulle försöka göra Ronja medicinfri och sedan titta vad grundproblemet är. Det gjorde man inte på Kårkulla och det verkar man heller inte göra här. Ronja har varit inlagd sex veckor och i min värld (återigen som jävig) har det hänt ytterst lite. Man har en gång ökat Zyprexan och en gång minskat zyprexa och så har man tagit en MR. Jag som skattebetalare har också ganska svårt att förstå att så lite hänt på sex veckor. Jag gissar att ett vårddygn kostar mellan 200 och 600 euro vilket då skulle ha medfört en kostnad på 8400-25200 euro hittills. Pengarna är givetvis sekundärt men nog skall man som anhörig och skattebetalare kunna kräva att lite mera händer.

Kommentarer