Oro över min syster, far och Tärnan

Idag har det återigen varit nätverksmöte angående min kära syster. Hon har en grym oro i kroppen just nu och bikupan prövade sätta stegräknare på henne en dag. Resultatet blev 26.000 steg på en dag?! När jag tränade fotboll och hade mina mest aktiva dagar cyklade jag på jobb, spelade innebandy 2h, cyklade fram och tillbaka till stan på lunchen och spelade sedan fotboll 3h på jobbet, cyklade hem och avslutade dagen med fotbollsträning. Då kom jag precis upp till 20.000-24000 steg! Sedan kan man ju fråga sig varför de tycker att det är konstigt Ronja går ner i vikt? Hon är just nu deprimerad över sitt eget handikapp och att ingen riktigt vet vad för handikapp hon har, ovisshet är alltid jobbigt. Skulle verkligen vilja kunna hjälpa henne men just nu känner jag mig både maktlös och orkeslös. Hoppas att hennes nya medicin och musikterapin kommer att hjälpa henne och jag kommer att försöka göra allt jag kan för att hon skall få det bättre.
För att ha lite mer att tänka på så kom min far hem från Åbo igår efter att ha blivit opererad för prostatacancer. Det verkar som om den inte hunnit sprida sig och vi får hoppas det inte blir några allvarliga komplikatíoner efter operationen. Far har haft ångest sedan han fick diagnosen  i november och kanske inte bearbetat den på direkt bästa sätt, vilket har varit ganska jobbigt för både mig och hans fru. Det är en glädje att åldras...
När jag pratade med honom idag så kändes det som om ångesten har lindrats rejält och det är ju ett steg i rätt riktning. Jag hoppas verkligen att han orkar komma igen för både jag och min käre syster behöver verkligen honom!
Till mitt jobb som kanske är det bästa jobb man kan ha, så har det också varit väldigt jobbigt att leva i den ovisshet som överflyttningen från en nämnd till en annan skapat. Jag skrev ju tidigare att jag var väldigt nöjd över vår planeringsdag och att Ytternäs skola definitivt brinner för att vår verksamhet skall vara så bra som möjligt. Nu är det bara att övertyga utbildningsnämnden över hur viktigt arbetet på fritidshemmen är för att barnen skall lära sig de sociala spelreglerna och att barnomsorgslagen INTE skrevs för att man skulle kunna lägga vår servicenivå på minimi lagstadgad nivå. Det som varit tyngst för mig är att inte kunna svara på min personals frågor om de har jobb att komma tillbaka till i sommar eller till hösten. Det känns på något sätt som om svaren på dessa frågor borde ha kommit för länge sedan och det är inhumant att lämna folk i ovisshet i över ett års tid. Jag hoppas verkligen att det vi på Tärnan gett barnen i Ytternäs de 30 senaste åren varit såpass bra så att ingen missat det! Det är en stor ära för oss att förvalta det vidare och som jag skrev tidigare så tror jag stort på ett ännu bättre sammarbete mellan oss och skolan för elevernas bästa!