Nu är det valspurt och många av deltagarna har lagt ner oresonligt med pengar på sina kampanjer. Jag är föreståndare på Fritidshemmet Tärnan och har inte råd med en sådan satsning. Idag spelar just det ingen roll för en av de viktigaste personerna i mitt liv har gått bort.
Min farmor Linnéa och farfar Elis stod för en stor del av min uppfostring när min far jobbade på sjön och min mor arbetade på Grelsby. Farmor var den sista av dem som bortsett från min mor och far uppfostrade mig. Min bonusmorfar,bonusmormor,farmor och farmor har en stor del i den jag är idag. Det handlade i stort om hur man bemöter andra och omtänksamhet om personer och natur som de lärt mig mycket om.
Linnéa var den sista av dem som gick bort och det kändes betydligt tyngre än vad jag kunde föreställa mig. Hon har i ca fem års tid bott på Trobergshemmet och jag har helt ärligt sagt att det inte är samma kära farmor som funnits att hälsa på där. Jag vet också att hon själv inte hade den livsglädjen eller viljan längre och därför trodde jag att det bara skulle kännas som en befrielse för ens egen del. Uppenbarligen var det inte så, de minnen som jag alltid tänkt tillbaka med glädje på och som jag på ett positivt sätt drömt mig tillbaka till när jag hälsat på henne kändes idag annorlunda. Tillbakablickarna kändes sorgsna istället för positiva. Med tiden kommer det säkert att ändras och jag kommer att drömma tillbaka till den underbara tid jag fått uppleva med både farmor och farfar på Norragatan.
Jag har så många minnen tillsammans med dem. Ett av minnena som sköljde över mig inne på Trobergshemmet idag när jag tog avsked av henne var turerna till Flunderviken utanför Fredrikssons stuga. Under hela min tonårsperiod åt vi middag tillsammans på tisdagar och diskussionerna vi höll i hennes kök var otaliga. Familjen var alltid nummer ett i hennes liv och därför går också minnena tillbaka till alla gånger jag, Jimbo och Kajsa (de jämnåriga kusinerna) var hos henne och farfar och lekte.
Det här var utan vidare det bästa sättet för henne att avsluta sitt liv. Skulle det ha avslutats på Gullåsen eller IVA skulle farmor ha mått så dåligt. Farfar hade Alzheimers och tillbringade sina sex sista levnadsår på Gullåsen och ett antal av de åren så kände han inte igen någon av oss anhöriga. Farmor förknippade Gullåsen väldigt mycket med honom, så det var verkligen skönt för henne att få somna in på Trobergshemmet.
Hon var en fantastisk kvinna och hon har gjort otroligt mycket för mig i mitt liv. Tack Farmor för att du ställde upp för mig och fanns där för mig!
Min farmor Linnéa och farfar Elis stod för en stor del av min uppfostring när min far jobbade på sjön och min mor arbetade på Grelsby. Farmor var den sista av dem som bortsett från min mor och far uppfostrade mig. Min bonusmorfar,bonusmormor,farmor och farmor har en stor del i den jag är idag. Det handlade i stort om hur man bemöter andra och omtänksamhet om personer och natur som de lärt mig mycket om.
Linnéa var den sista av dem som gick bort och det kändes betydligt tyngre än vad jag kunde föreställa mig. Hon har i ca fem års tid bott på Trobergshemmet och jag har helt ärligt sagt att det inte är samma kära farmor som funnits att hälsa på där. Jag vet också att hon själv inte hade den livsglädjen eller viljan längre och därför trodde jag att det bara skulle kännas som en befrielse för ens egen del. Uppenbarligen var det inte så, de minnen som jag alltid tänkt tillbaka med glädje på och som jag på ett positivt sätt drömt mig tillbaka till när jag hälsat på henne kändes idag annorlunda. Tillbakablickarna kändes sorgsna istället för positiva. Med tiden kommer det säkert att ändras och jag kommer att drömma tillbaka till den underbara tid jag fått uppleva med både farmor och farfar på Norragatan.
Jag har så många minnen tillsammans med dem. Ett av minnena som sköljde över mig inne på Trobergshemmet idag när jag tog avsked av henne var turerna till Flunderviken utanför Fredrikssons stuga. Under hela min tonårsperiod åt vi middag tillsammans på tisdagar och diskussionerna vi höll i hennes kök var otaliga. Familjen var alltid nummer ett i hennes liv och därför går också minnena tillbaka till alla gånger jag, Jimbo och Kajsa (de jämnåriga kusinerna) var hos henne och farfar och lekte.
Det här var utan vidare det bästa sättet för henne att avsluta sitt liv. Skulle det ha avslutats på Gullåsen eller IVA skulle farmor ha mått så dåligt. Farfar hade Alzheimers och tillbringade sina sex sista levnadsår på Gullåsen och ett antal av de åren så kände han inte igen någon av oss anhöriga. Farmor förknippade Gullåsen väldigt mycket med honom, så det var verkligen skönt för henne att få somna in på Trobergshemmet.
Hon var en fantastisk kvinna och hon har gjort otroligt mycket för mig i mitt liv. Tack Farmor för att du ställde upp för mig och fanns där för mig!
Hej vännen!
SvaraRaderaFint skrivet.Linnéa var en mycket stor, liten människa.Hon fanns alltid där för oss, vår fina farmor. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på henne och den tid vi fick ha henne hos oss.Mycket skratt och kärlek fanns ring henne. Nu hoppas jag hon skrattar med sina systrar och kanske tittar ner på oss ibland.
Kram Kajsa