Nu har min syster varit hemma från Kårkulla sedan förra söndagen, medicinfri. Jag tycker att det är en oresonligt stor skillnad på hennes beteende nu. Den gamla "goda" Ronja är tillbaka! Det var verkligen trevligt att träffa såpass många av de kunniga inom Kårkulla på mötet. De hade väldigt mycket goda ideér som om de lyckas bli verklighet kommer att vara väldigt värdefulla för min älskade syster. De kommer att stöda att hon får gå till en psykolog eller någon som bildterapi eller liknande över sin gamla depression angående att hon är utvecklingsstörd, inte kommer att kunna bilda familj eller ha ett "riktigt" jobb. Dessutom kommer de att förespråka att hon får en personlig assistent som jobbar med henne. Tyvärr ser ju verkligheten på Åland inte sådan ut, jag hoppas verkligen att hon kommer att lyckas få dessa insatser men är synnerligen skeptisk tyvärr.
Dagligverksamheten fungerar tyvärr inte ännu för henne, men de får Kårkulla antydde att det har att göra med hennes önskan att få jobba på dagis. Man talar ofta om meningsfullt arbete när det gäller friska människor, men det jag sett av omsorgsförbundets arbeten så finns det nog mycket som kunde förbättras. Speciellt om det som det skall göras skulle sättas upp individuella omsorgsplaner så skulle mycket inom verksamheten behöva ändras. Det är väldigt besvärligt för de inom omsorgen om de inte trivs på sitt jobb. De kan inte vidareutbilda sig och har inte heller möjlighet till så mycket arbetsplatsbyten för att hitta vad de skulle trivas som. Vi vet alla hur lätt det är att bli deprimerad pga att man inte trivs på jobbet.
Ett annat bekymmer som tidigare varit har ju varit hennes hypokondri och den är nu nästan helt försvunnen. Känns underbart, men på samma gång tragiskt att det var hennes medicin som skapade den. I vilket fall är jag otroligt tacksam att den nu nästintill är borta!
Det som jag tycker fortfarande att är konstigt och som jag och min mor kommer att lämna in papper om till omsorgsförbundet är Kårkulla. Skulle inte min mor varit dit och hälsat på och därefter krävt att de skulle ta bort medicinerna skulle Ronja ha kommit hem likadan som hon var när hon skickades dit. När Omsorgsförbundet (ÅHS) köper fyra veckor åt gången för klienterna anser jag det som en självklarhet att man tar bort all medicin successivt för att se hur problematiken ser ut just nu och vad som är bästa tillvägagångssätt för detta. Det här kommer jag även att lyfta i styrelsen inom omsorgsförbundet.
I vilket fall är jag oresonligt glad att min syster nu verkar mycket piggare än på flera år. Blir nu bara Kårkullas önskemål verklighet så kommer hennes liv verkligen att förbättras!
Dagligverksamheten fungerar tyvärr inte ännu för henne, men de får Kårkulla antydde att det har att göra med hennes önskan att få jobba på dagis. Man talar ofta om meningsfullt arbete när det gäller friska människor, men det jag sett av omsorgsförbundets arbeten så finns det nog mycket som kunde förbättras. Speciellt om det som det skall göras skulle sättas upp individuella omsorgsplaner så skulle mycket inom verksamheten behöva ändras. Det är väldigt besvärligt för de inom omsorgen om de inte trivs på sitt jobb. De kan inte vidareutbilda sig och har inte heller möjlighet till så mycket arbetsplatsbyten för att hitta vad de skulle trivas som. Vi vet alla hur lätt det är att bli deprimerad pga att man inte trivs på jobbet.
Ett annat bekymmer som tidigare varit har ju varit hennes hypokondri och den är nu nästan helt försvunnen. Känns underbart, men på samma gång tragiskt att det var hennes medicin som skapade den. I vilket fall är jag otroligt tacksam att den nu nästintill är borta!
Det som jag tycker fortfarande att är konstigt och som jag och min mor kommer att lämna in papper om till omsorgsförbundet är Kårkulla. Skulle inte min mor varit dit och hälsat på och därefter krävt att de skulle ta bort medicinerna skulle Ronja ha kommit hem likadan som hon var när hon skickades dit. När Omsorgsförbundet (ÅHS) köper fyra veckor åt gången för klienterna anser jag det som en självklarhet att man tar bort all medicin successivt för att se hur problematiken ser ut just nu och vad som är bästa tillvägagångssätt för detta. Det här kommer jag även att lyfta i styrelsen inom omsorgsförbundet.
I vilket fall är jag oresonligt glad att min syster nu verkar mycket piggare än på flera år. Blir nu bara Kårkullas önskemål verklighet så kommer hennes liv verkligen att förbättras!
Kommentarer
Skicka en kommentar