Talman, ledamöter och åhörare,
Frågan om
sjukdomskostnadsavdraget är svår för oss socialdemokrater. Det är viktigt att
komma ihåg att skatteavdrag i praktiken fungerar som bidrag till dem som redan
har pengar, och detta avdrag når i liten utsträckning de som verkligen behöver
hjälp.
Jag vill
illustrera detta genom att använda min egen familj som exempel, eftersom vi
tyvärr har flera sjukdomar och vissa av oss är pensionärer eller
sjukpensionärer. Detta har hjälpt mig att förstå vilka grupper som drabbas och
vilka lösningar som skulle vara mest effektiva. Jag ber om ursäkt över att det
är mycket siffror, men det är för att tydliggöra problematiken i att förstå
sjukkostnadsavdraget.
Låt mig
börja med min egen situation:
Under 2023 hade jag en inkomst mellan 60 000
och 70 000 euro. Som diabetiker får jag mina mediciner och det material jag
behöver för en självrisk på 100 euro per år; 50 euro för mediciner och 50 euro
för material från hemvårdsmaterialutdelningen. Jag hade inget grundavdrag 2023,
men kunde dra av 433 euro i sjukdomskostnader, varav endast 166,50 euro var
avdragsgillt på grund av självrisken och regeln att om man tjänar mer än 15 000
euro per år i nettoförvärvsinkomst, får man endast dra av 50 % av sina sjukdomskostnader.
Med en skattesats på 17 % i Mariehamn resulterade det i ett
sjukdomskostnadsavdrag på 28,30 euro. Jag klarar mig utan dessa 28,30 euro per
år nu när avdraget slopas. Det är inte heller för mig som
sjukdomskostnadsavdraget finns, enligt mig eller oss socialdemokrater.
Min sambo,
som tjänade mellan 30 000 och 40 000 euro under 2023, ansökte om avdrag för
1991,53 euro, men fick endast 945,77 euro godkänt av samma orsak som för mig.
Hennes faktiska sjukkostnadsavdrag blev 160,78 euro, medan hennes grundavdrag
var 789,75 euro, vilket med Mariehamns skattesats ger 134,26 euro i faktiskt
grundavdrag. Om hon tjänar lika mycket och gör samma avdrag 2026, skulle hon få
0 euro i sjukdomskostnadsavdrag, men istället få 152,69 euro i grundavdrag. Hon
skulle alltså förlora 142,37 euro per år på det nya förslaget. För henne skulle
en sänkning av högkostnadsskyddet från 475 euro till 100 euro hjälpa något, men
det största problemet kvarstår vid högkostnadsskyddet för mediciner från FPA.
Hennes mediciner kostar 1321,74 euro per månad, vilket innebär att hon redan i
januari måste betala 626,94 euro. Detta är mycket betungande, särskilt eftersom
januari sällan är en ekonomiskt lätt månad för någon. Det känns orättvist att
jag bara behöver betala 100 euro per år, varav endast 50 euro går till mina
mediciner. Tyvärr är det inte vi som beslutar om FPA-ersättningen gällande
läkemedel. Vi klarar det ändå, för att vi kan spara pengar inför den kostnaden
eller betala det på kredit men så kan inte alla göra.
Min mor,
som är pensionär med en inkomst på 20 000–30 000 euro, ansökte om 2358 euro i
sjukdomskostnadsavdrag, varav 1129 euro var avdragsgillt av samma orsaker som
tidigare exempel. Hon fick dra av 191,93 euro i sjukdomskostnadsavdrag. Hennes
grundavdrag var 1427,82 euro, vilket ger 242,73 euro i utbetalt grundavdrag.
Med det nya förslaget skulle hon få 261,16 euro i utbetalt grundavdrag. Hon gör
alltså en förlust på 173,50 euro med det nya systemet. Det här visar att
grundavdragets höjning inte räcker som förändring. I praktiken ger
grundavdraget mellan 17,89 euro i Jomala och 21,35 euro i Kökar. Här bör
landskapsregeringen överväga att höja till 3980 euro, som grundavdraget är i
Finland, men utan att förändra procentsatsen till den som används i Finland. Då
skulle till exempel min mor istället ha fått 70,03 euro mer i grundavdrag,
istället för 18,43 euro. Om man istället går in för exakt det sätt som
grundavdraget räknas i Finland, skulle hon istället förlora hela sitt
grundavdrag. Den mest rättvisa kompensationen för henne skulle vara att sänka
högkostnadsskyddet till 100 euro för alla över 18 år inom ÅHS. Då skulle hennes
förlust minskas till endast 23,50 euro per år, om siffrorna förblir desamma
2026. Skulle pensionärer också räknas in i den grupp som får allmän tandvård,
skulle det också underlätta för henne och många andra pensionärer.
Min far,
som är sjukpensionär sedan 2001 och har en inkomst på 30 000–39 999 euro, har
inte gjort några sjukdomskostnadsavdrag för 2023, trots att han hade möjlighet
till det. En riktig socialdemokrat alltså, eller kanske snarare en
"elektronisk kvastfening", som han själv brukar beskriva sig, dvs en
person som inte är särdeles kunnig på att göra saker via datorn eller
telefonen.
Hans
grundavdrag var 640,99 euro, vilket med en skattesats på 16,5 % i Jomala gav
honom 105,76 euro i avdrag. Med det nya förslaget skulle han vinna 17,89 euro
på grundavdraget. Som ett räkneexempel kan vi anta att även han hade
sjukdomskostnadsavdrag att göra på 2000 euro. Då skulle han få dra av 950 euro,
och med Jomalas kommunalskatt skulle det resultera i 156,75 euro i
sjukdomskostnadsavdrag. Han skulle alltså förlora 138,86 euro i detta fall.
Precis som för min mor skulle han vinna mest på en sänkning av
högkostnadsskyddet till 100 euro inom ÅHS och då gå på plus 150 euro. I det
fiktiva räkneexemplet skulle han hamna 11,14 euro på plus vid en förändring av
högkostnadsskyddet.
Min
syster, som bor på ett av KST:s boenden och arbetar inom deras dagverksamhet,
tjänar betydligt mindre än 15 000 euro och kan av den anledningen inte göra
några sjukdomskostnadsavdrag. Hon behöver alltså inga ytterligare
kompensationsåtgärder med detta lagförslag. Hon kommer att bli 18,43 euro
rikare eller mindre fattig efter grundavdragets förändring. Det är självklart
att denna grupps ekonomiska situation behöver förbättras, då de är dömda till
ett liv i fattigdom, men det är en annan diskussion.
Det här
visar och tydliggör dels hur liten effekt sjukkostnadsavdraget de facto står
för. Det visar också att de med låga inkomster som till exempel min syster inte
har någon nytta av avdraget. Att man dessutom får vänta ett till nästan två år
innan man får pengarna tillbaka är också det problematiskt för de som har låga
inkomster. Då är mer direkta stöd såsom tex högkostnadsskydd inom ÅHS, FPA och
dylikt mycket bättre.
Jag och vi
Socialdemokrater anser därför att det är rätt att avskaffa
sjukdomskostnadsavdraget, men på sikt bör vi tex öka grundavdraget ytterligare
till Finlands nivå på 3980 euro och bibehålla den procentsats som avdraget
räknas ut med på Åland.
Dessutom
bör vi införa ett enhetligt högkostnadsskydd på 100 euro för alla över 18 år
inom ÅHS. Vi behöver också förenkla möjligheten till avgiftsfrihet inom ÅHS.
För oss
socialdemokrater har tandhälsan alltid varit en viktig fråga, och vår
målsättning är att successivt införa allmän tandvård. Jag är nog antagligen den
enda här i lagtinget som inte har några egna tänder kvar, så jag har mycket god
kunskap om hur problematiskt dålig tandhälsa kan vara.
Nu har vi
ett år och tre månader och ta fram hållbara lösningar som förbättrar hälsan och
ekonomin för ålänningar.
Tack.
Kommentarer
Skicka en kommentar