Jag ställer som bekant inte upp i valet nu i år. Orsaken är att jag vill ge familjen den tid de behöver och borde ha fått de senaste åren. Det är väldigt svårt att hinna med båda och dessutom för så lite pengar som man får för tiden man lägger ner i kommunala åtaganden. Utöver det skall jag nu äntligen slutföra mina lärarstudier som startades för ca 15 år sedan. Att studera på heltid, arbeta heltid, ta hand om sin familj och dessutom driva sin politik är en omöjlighet. Jag hoppas att någon kommer att föra Mariehamns kommunanställdas talan även i fortsättningen (vet att det är individer som redan gör det).
Jag kommer att skriva i bloggen och insändare vad jag tycker och tänker gällande politik och allt möjligt. Jag kommer alltid att vara Socialdemokrat så givetvis är även bloggen i fortsättningen Socialdemokratisk, men jag kommer också att belysa de problem jag tycker finns inom den. Jag välkomnar Åländsk demokrati till den politiska arenan och tycker det är väldigt bra att de bildat det här valförbundet. Jag har inte samma åsikter som dem men allas röster måste bli hörda. Jag tror överlag att det här är ett nyttigt uppvaknande för de stora partierna. Stödet för den här listan är större än vad många tror. Jag blir inte förvånad om de får två platser i kommande val. Personligen tror jag att Ålands framtid och Moderaterna är de partier som förlorar mest på att detta valförbund skapats.
Jag tycker också att vi skulle behöva ytterligare två eller tre partier på den Åländska politiska kartan. Som exempel kan tas Socialdemokraterna och Liberalerna. När man skapar en sådan bredd som bägge dessa partier har så kan det betyda att din röst går till helt andra åsikter än de du delar. Socialdemokraterna försöker i ett parti samla (Om vi ser på den svenska partikartan) Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och förstås Socialdemokraterna. Jag tror personligen att det skulle vara bättre med åtminstone ett Miljöparti och Vänsterparti till på Åland. Feministiskt initiativ skulle behövas som parti för en kortare tid men förhoppningsvis har feministparaplyet kanske gjort deras medverkan "onödig". Jag skall också tydliggöra att Miljö och jämställdhetsfrågor givetvis i fortsättningen också ska och bör vara viktiga för Socialdemokraterna. Det finns många som är av åsikten att de här partierna inte behövs för de andra partierna tar redan nu upp frågorna så bra. Min åsikt är att det är jättebra att de här frågorna redan tas upp av partierna men det skulle bli av ytterligare vikt om vi hade dessa "enfrågepartier". Då skulle det krävas ännu mera arbete i frågorna av våra nuvarande partier för att behålla dessa röster. Dessutom går det ju inte att kalla vare sig Miljö-, Invandring-, Jämställdhets- eller vänsterpartier för enfrågepartier.
Liberalerna har också en på tok för stor bredd i sin grupp där en del är marknadsliberala eller rentav Moderater till de Socialliberala som i praktiken är Socialdemokrater.
Överlag är det på tok för stor bredd inom partierna. Förstås skall det finnas fritt utrymme att ha olika åsikter i frågor men när hela tankesättet skiljer sig radikalt blir det svårt för väljarna. Skall de rösta på den personen som är närmast de åsikter som man själv har eller skall man rösta på den person som har nästan lika bra åsikter men som med större sannolikhet kommer in? Väljer man det första alternativet så finns en stor risk att någon som inte alls tycker som än själv kommer in. Gör man på det andra sättet så blir det mycket svårare för våra nya kandidater att komma in. Jag menar att bredden på partierna gör det svårare för nya kandidater att komma in i politiken.
Som exempel så kan ni titta på de här personerna i de olika partierna. Jag säger inte att någon är bättre än den andra men att det är stor skillnad på deras åsikter i många frågor. Du röstar på den ena, men den andra kommer in i lagtinget.
Centern: Harry Jansson - Annika Hambrudd
Liberalerna: Tony Asumaa - Julia Birney
Moderat samling: Anthonio Salminen - Gun-Mari Lindholm
Obunden Samling: (Är väl det enda parti som har "rätt" att ha så vitt skilda åsikter då de står för det, men lika problematiskt är det för väljarna.)
Socialdemokraterna: Sara Kemetter - Igge Holmberg
Ålands framtid: Axel Jonsson - Pia Eriksson
Åländsk Demokrati: ( Är för närvarande ett enfrågeparti så jag kan inte bedöma annat än att de är rörande överens i flyktingfrågan.)
Jag tycker att det är konstigt att jag som "ändå" står på en av ytterkanterna inom Åländsk politik hittar någon jag skulle kunna rösta på i alla Åländska partier. Skulle man bilda ett parti som hette Socialliberalerna och jag fritt fick välja vilka människor jag ville ha från Socialdemokraterna och Liberalerna så skulle jag känna mig mest "hemma" i politiken.
Jag skulle vilja ha fler partier och större samarbete över partigränserna. Jag skulle också vilja att våra politiker skulle bli valda för bara ett år i taget. De flesta håller nog inte med mig i den frågan för på ett år hinner man inte uträtta "någonting". Det är förvisso sant men det skulle också kunna få bort kortsiktigheten i många av våra beslut. Vi måste våga ta beslut som är långsiktigt hållbara. Satsa på miljö, barn och ungdomar. Enkelt att säga eller lova men svårare att i praktiken genomföra. Om politiker som inte "tillför" något byts ut på årsbasis hoppas jag på ett effektivare arbete från dem. Framför allt iom att effektiviseringsprincipen har varit det ledande för de flesta politiker inom det kommunala och offentliga och då tycker jag det ska gälla också dem.
Kommentarer
Skicka en kommentar